Etthundratjugofjärde inlägget!

Hoppa till kommentarer

Tjelsi är zombie-trött

Hej.

Igår var jag supergnällig som en fyraårig när jag kom hem från intervjun, grät och hade mig. Pojkvännen tog upp mig i knäet och pussades och sa att alla har dåliga dagar ibland, och idag var min. Sen fortsatte han att pussa på mig tills jag nästan somnade i hans famn.

Igår pratade jag med två vänner som är gamla pundare och har sin beskärda del av psykiska problem. Vi pratar inte så ofta, och ses ännu mer sällan eftersom jag inte kan ha ”såna människor” aktivt i mitt liv. En av dom är en gammal gymnasiekamrat som det gått lite snett för, så vi pratar varje gång han kommer ut från torken och försöker med ett liv utan droger. Den andra hatar mig med jämna mellanrum och bönar och ber att jag inte ska lämna honom, och ”lovar att ändra sig” där emellan. Min pojkvän säger att han påminner om en svartsjuk hemmafru med borderline: ”Varför pratar vi aldrig längre? Du älskar inte mig mer! Lika bra för jag hatar dig! Nej, jag kan inte leva utan dig, lämna mig inte!”

Psykiskt är det inte toppen i kontrollpanelen heller, mycket ångest. Sovit dåligt i natt igen. Svårt att somna, har mardrömmar, vaknar av att jag gråter och kan inte somna om. Varför kan jag inte bara få sova en hel natt? Jag är så trött…

14 kommentarer

Under Kakofoni

Etiketter ångest, bipolär, borderline, borderline vänskaps förhållande, insomnia, mardrömmar, nattskräck, parasomnia, pojkvännen, psykiska sjukdomar och drogmissbruk, sönderstressad, tjelsi