Etthundratjugotredje inlägget!

Hoppa till kommentarer

Dubbeldiagnosen Borderline och Bipolär är som att både ha pest och kolera samtidigt

Fy helvete. Den där ångesten. Den där oron. Det där själväcklet. Det där ”herregud jag vill inte vara ute bland människor! Jag vill låsa in mig och inte komma ut.” Jag är så rädd. Någonting dåligt kommer hända, jag känner det på mig.

Fryser så att jag nästan huttrar, men de på jobbet påstår att jag inbillar mig att det är så kallt. Det är ju ISKALLT här inne! Hur kan de sitta i bara t-shirt?

Jag vill hem, vill hem, vill hem!
Pojkvännen är sjuk så vi kan inte sovmysa tillsammans, istället sover vi i olika rum för att jag inte ska bli smittad. Lite som ett gammal gift par. Hade behövt att bli ompysslad just nu, nedmysad i sängen med någon som pillar en i håret, eller kliar/masserar ryggen och säga att allt blir bra. Det brukar göra mig lugn. Snart ska jag gå på intervju men jag orkar inte jobba just nu ändå. ORKAR INTE!

Är det inte så underbart fantastiskt? Ju gladare och hoppfullare jag blir, destå hårdare slår jag mot marken när (inte om, när) jag faller. Vill dö men vill inte döden dö.

10 kommentarer

Under Kakofoni, Random gnälligheter

Etiketter att ha en flickvän med psykiska sjukdomar, ångest, bipolär, bipolär borderline noja, borderline, hopplöshet, jag vill bara inte leva, jag vill inte dö, manodepressiv, mixed states, rädsla, tjelsi