Ett inre lugn.

Hoppa till kommentarer

Hej.

Som ni kanske listat ut har jag spenderat hela helgen med att spela Sims3. Under tiden har min pojkvän varit hemma hos sig och roat sig på annat sätt.

Igår var han på fest, och dagen innan dess var han också ute, och att någon tjej hade velat hångla med honom, men att han vänligt men bestämt sagt att han absolut inte vill, eftersom han har en flickvän. Han vet att jag aldrig skulle förlåta, men han vet också att jag vet att han aldrig skulle ens tänka på att gå bakom ryggen eller röra en annan tjej. Att kunna lita på sin partner på det sättet är en big deal från min sida.

Hade det här varit min förra pojkvän hade jag fått en klump i magen och gråtit mig till sömns av oro när han var ute utan mig. Absolut inte trott ett skit på att han inte spanade in andra tjejer. (Men å andra sidan hade jag mina anledningar att inte lita på honom, sist vi träffades erskände han att han var smygkär i en annan brud under vårt förhållande, vilket jag misstänkt men fick sån jävla skit för eftersom jag var ”kontrollerande” och ”paranoid”.)

Så varför skiljer sig min nuvarande pojkvän från mina (4) tidigare misstag?

- Han har aldrig undvikit att berätta för sina vänner och föräldrar om vår relation.

- Han får mig att skratta.

- Han är den första pojkvännen som jag inte tröttnat på och slutat vara kär i efter ett halvår.

- Han litar på mig.

- Han vågar säga att han älskar mig när han är omkring andra människor.

- Han tjatar inte om sina ex eller har misstänksamt hemlighetsfulla förhållanden med tjejer han påstår ”BARA är tjejkompisar” utan som faktiskt bara är hans vänner och inte gamla ragg.

- Inte heller är han kär i någon annan än mig.

- Han följer med mig med jämna mellanrum till läkare och psykologer, och intresserar sig för vilka mediciner som gör vad, och uppmuntrar mig att bli friskare.

- Han uppmuntrar också mina kreativa verk istället för att försöka överglänsa mig.

- Han tar inte ut sin ilska på mig när han är purken över att någonting gått snett.

- Han skriker inte åt mig när han är upprörd.

- Han har varit öppen med sina känslor mot mig från början.

- Han visar upp mig istället för att undvika att gå ut med mig.

- Han påminner mig varje dag om att han älskar mig för den jag är.

- Han lyssnar och tar till sig vad jag säger.

- Han ställer upp för mig.

- Han tycker jag i vacker hur jag än ser ut, och får därför klä mig i vad jag vill och ha håret hur jag vill.

- Han förstår att jag inte vill ha sex när jag mår dåligt, och klagar inte över varken sexet eller mitt mående.

- Han jämför mig inte med sitt ex, eller ljuger om hur hemsk hon var, hur dålig hon var i sängen, eller gråter och skär sig när hon tar kontakt. (Vilket hon för övrigt nästan aldrig gör. Dessutom är hon väldigt trevlig, träffade henne under tiden de var tillsammans, och de har en lagom vänskaplig kontakt än idag, och är mogen nog att acceptera att de växt ifrån varann och han är lycklig med mig.)

- Han kan kompromissa utan att skrika att jag kontrollerar hans liv.

- Han lagar otrolig mat och diskar allting efter vi ätit färdigt, eller iaf innan skiten hinner MÖGLA i diskhon (yup, trott eller ej, hade ett ex som var sämst på att diska och städa, låg möglig mat i kylen massvis med gånger).

- Han avleder mig på andra tankar när han ser att jag mår dåligt, istället för att klaga på att det är ”för jobbigt” eller bara skita i det.

- Han tar hand om sitt utseende, hud och hygien. Kort sagt: han håller omgivningen fräsch och städad istället för kaos och snuskig, samtidigt som han luktar blomma och har fräsch andedräkt och fin len hy! (och har inte massa äcklig flens och urinlukt och svett som… äh, vi lämnar det )

- Han ringer och säger ”jag ringde bara för att säga att jag älskar dig”.

- Han vill ha en framtid med mig, med giftermål och barn istället för att undvika ämnet så länge som möjligt för att sedan säga nej tack.

- Han tittar inte ens åt andra tjejer när vi är ute på stan. (Snarare är det jag som säger ”hah, did you see her boobs?” och han ba: ne vem menar du, jag tänkte på ett nytt spel som kommer ut)

- Han är inte svartsjuk på mina killkompisar.

För att summera: Att veta allt detta ger ett inre lugn. Det finns inte ett enda tvivel på att han bara vill vara min. Han är mer än min pojkvän. Han är också min bästa vän.

ps: Vilka sjuka, äckliga douchbags jag egentligen varit tillsammans med tidigare (TTYL liksom). Inte konstigt att jag mått skit i mina förra förhållanden. Det är ju såhär det SKA vara ffs.

26 kommentarer

Under Kakofoni

Etiketter aggressivt beteende, att ha en flickvän med psykiska sjukdomar, att leva med en borderline, älskar mig för den jag är, ångestattack, bipolär, den perfekta pojkvännen, ett bra förhållande, ett inre lugn, halvårsdag, lycka, manodepressiv, min pojkvän är bäst i världen, misstänksamhet och tillit, pojkvännen, tjelsi, utbrott, varför min pojkvän är bättre än din