Åttahundratrettiofemte inlägget!

Tjelsi

Hej på er!

Det här hänt någonting väldigt stort som jag vet att ni kommer glädjas åt med mig… Jag har inte Borderline längre! Diagnosen är bortplockad från mina papper och även från mina sjukskrivningspapper. WOOOOOOOH! *hoppar och skuttar*
OBS: Att vara “frisk” betyder inte att man inte längre känner ångest (för det gör jag). Det handlar om hur man hanterar sina känslor och hur man agerar.

En del av er läsare har följt mig i åttahundratrettiofem inlägg, en del i de sista hundra och några kanske bara läst de senaste inläggen. I vilket fall som helst vill jag tacka för alla snälla och stöttande kommentarer, söta brev och presenter jag har fått genom åren. Verkligen, det har betytt så otroligt mycket för mig att veta att ni finns där, även om de flesta av er som läser inte känner mig i verkligheten.

Kommer jag sluta blogga nu då? Nej, det är klart jag inte kommer. Men just den här bloggen kommer inte uppdateras längre. Syftet med bloggen är uppnådd, att följa min resa till friskheten. Den kommer ligga kvar, för de som vill läsa. Mitt liv kommer fortsätta här. (Snart kommer jag skaffa en lättare adress till den, och den kommer jag skicka ut på Facebook. Så “gillar” du inte Tjelsi på Facebook ännu så passa på att göra det nu så missar du inget av resten av min resa.)

Så här säger jag tack och adjö för nu, vi ses på Tjelsi 3.0 hoppas jag!

 

Många kramar till er alla!

Tjelsi

Åttahundratrettiofjärde inlägget!

Hej!

Jag är tillbaka i Göteborg och igår var jag på Parken och åt fin trerätters med min mammis (se bild). Förresten, jag fick en lägenhet i Stockholm och flyttar i början på mars. Woooh!

*

Idag är det en sån där dag. En sån dag när man vaknar med ångest och allt bara är kasst från början. Jag orkar inte packa. Orkar inte städa. Orkar knappt klä på mig. Jag orkade knappt ringa Com Hem och Elbolaget, men jag gjorde det samt adressändrade. Det får vara nog för nu. Kanske gör jag en liten karta över min nya lägenhet och ritar ut var mina möbler ska stå.

Nu orkar jag inte ens skriva mer. Ehrm… hörs.

Åttahundratrettiotredje inlägget!

Hej på er, jag är i Stockholm.

Idag ska jag till farmor och krama henne lite grann, sen gå och se på lägenhet. Senare idag ska jag och min pojkvän gå på fest. (Oh just det jag blev med pojkvän igår! Höh. Myspys.)

Klart slut.

*

Psykisk status: Bra, riktigt bra.

Om Boendestöd

När jag flyttade till Partille i februari 2011 tog jag kontakt med soc för försörjningsstöd. Där fick jag kort berätta om mitt liv och nämnde då också mina svårigheter (förklarade också att jag fått remiss från Stockholm och redan stått i kö länge för en neuropsykiatrisk utredning för att utreda ADD och ADHD) att sköta ett hushåll och att jag tidigare blivit nekad boendestöd. Det var av yttersta vikt att jag fick hjälp nu då jag inte skulle bo med en partner som “gjorde allt” utan faktiskt bo inneboende där jag måste hjälpa till och göra min del om jag skulle kunna bo kvar. Det säger väl sig självt? En vuxen människa måste kunna ta sitt ansvar?

Några veckor senare fick jag hembesök av en… vad ska man säga, utredare (?) som kort sagt skulle bedöma om det var lämpligt att sätta in boendestöd. Det var väldigt många frågor. Allt från var jag fick i skolan, mitt förhållande till mina föräldrar, om jag provat knark till vad jag gillar att göra på fritiden. Och varför jag själv ansåg att jag inte klarade av “att sköta mig själv” på ett ungefär.

Sen pratade vi om vad jag faktiskt behöver hjälp med och i korta drag var det hushållsnära tjänster och gå en promenad för att bryta isoleringen jag skapar när jag mår dåligt samt skapa rutiner.

Personen tog någon / några veckor till på sig men beslutade att jag skulle bli beviljad hjälp. Nu kommer det ett boendestöd två gånger i veckan (oftast) och det går bara framåt, snart är jag redo att bo själv men det är en bit kvar dit.

*

Två heads-up!

-Boendestödet är INTE någon slags hemhjälp som städar ÅT dig. Du städar själv men får hjälp att sätta igång.

-Boendestöd måste man betala för, men har man väldigt låg inkomst betalar kommunen de ca 200 kr/månaden.

Åttahundratrettioandra inlägget!

Hej hej!

Jag har inte hunnit ta mig tid att skriva om boendestödet men imorgon på tåget kanske det blir av Ska till Stockholm igen och jag letar bostad där nu och den som vill får gärna hjälpa till att hitta en!

Psykiskt mår jag bara bättre och bättre, även om allmäntillståndet ökat (och det är ju jättepositivt) så har jag riktigt dåliga dagar ibland, stundvis med mycket ångest. När det värsta gått över brukar jag tänka “alla har dåliga dagar, idag var min.”

Livet som ickerökare fortsätter och jag fortsätter träna flera gånger i veckan. Dags att känna sig lite duktig nu kanske.

Jag har fjärilar i magen inför imorgon och jag har inte ens packat för att jag är så exalterad. Jag kan ju inte sitta stilla, jag bara flänger och hamnade tillslut här. Kanske borde göra det nu, packa alltså.

Tjipp!

Åttahundratrettioförsta inlägget!

Hej på er!

Som en del av er vet har jag börjat med ADHD-medicin och det har hjälpt mig ganska mycket. Flera i min omgivning har sagt att jag verkar piggare i bland annat samtal och säger fortare till när jag inte hänger med längre. Jag upptäcker att jag inte kunnat vänta på min tur att prata och avbrutit någon. Då ber jag om ursäkt direkt. Självklart finns det en del jag fortfarande behöver hjälp med och behöver träna på.

Exempelvis har att vänta alltid varit svårt och ångestfyllt för mig. Saker och ting måste hända nu nu nu. Jag är inte bara ivrig, jag får ångest av att behöva varva ned och “göra ingenting” i några minuter. Till exempel när jag måste vänta mer än 5 minuter på bussen. Oftast brukar jag gå fram och tillbaka på hållplatsen eftersom att bara stå stilla fortfarande är en omöjlighet, jag blir frustrerad och lätt irriterad. När jag fortfarande rökte var det väldigt lätt att då ta upp en cigg och på det sättet “aktivera” sig de minuterna till bussen kom. Nu är det svårare än någonsin. Tiden man väntar på perrongen till tåget ska låsas upp är mest jobbig. Men eftersom jag vägrar komma mindre än tio minuter innan tåget går (det är då de öppnar) så får jag så snällt stå där och vänta.

Jag försöker följa en serie nu. Äkta människor heter den och jag har börjat följa den på SVT Play. Avsnitten är ca 1 timme långa och jag får spola fram, spola tillbaka, pausa och göra något annat en stund och sen försöka sitta still och se på det igen… Det är typ därför jag inte ser serien på TV. Då hade jag missat väldans massa eftersom man inte kan pausa. Min koncentration klarar inte av att hålla i sig så länge. (Men det ska bli bättre. Det har jag bestämt.)

Jag vet. Det här låter så jävla larvigt. Men jag lider av det.

 

 

PS: Jag har fått frågan om att berätta om boendestöd och det ska jag göra senare idag eller imorgon

Åttahundratrettionde inlägget!

God morgon på er! (Okej, god lunch då…)

Jag hade väldigt svårt att vakna och stiga upp imorse. Men efter ett samtal om att en kortbetalning blivit avvisad och ett annat om att Försäkringskassan vill boka möte känns det som jag i alla fall är lite mer vaken.

Jag har förresten gått ner 4.6 kg sen 1:a januari så jag är rätt nöjd. ~1kg i veckan är helt okej och väldigt lagom. Jag rör på mig mer och försöker äta nyttigare. Eller rättare sagt, försöker att inte dricka läsk och äta godis… och så har jag dragit ner på alkoholen. Inte druckit en droppe sedan den 7:e januari. Detta är dessutom min 5:e dag som icke-rökare. Jag har besparat mina lungor 45 cigaretter. Det känns ganska sjukt.

Snart kommer boendestödet hit, efter det ska jag åka hem till en kompis. Jag ska låna ut en av mina gitarrer till honom och det kommer nog kännas lite som en förälder som lämnar sitt barn på dagis för första gången. Ihh! ^___^

Psykisk status: Igårkväll var lite jobbigt och det fick bli vid-behov-medicin men sen sov jag som en ängel och nu mår jag bra igen.

Åttahundratjugonionde inlägget!

Hej på er!

4 dagar och 12 timmar rökfri! Världen har besparats rök och gifter från ~35 cigaretter hittills. Och jag mår bra. Jag trodde det här skulle vara så mycket jobbigare efter att ha rökt (nästan) alla dagar sedan jag fyllde 18 år. Det är 5½ år  och 41277 kr*.

Jag tror jag har fått någon ny våg av energi. Jag har nästan ont i käkarna för att jag ler så mycket. Det är ovant.

*En vän räknade ut denna siffra. Skottår, cigarettpriser, märkesbyte och antal cigaretter som jag rökt per dag olika år är inräknade.

Åttahundratjugoåttonde inlägget!

Hej!

Jag har fått bra nyheter från neurologen som jag var hos i måndags.

Jag har slutat röka.

Har även börjat träna.

Börjar må mycket bättre psykiskt.

Dessutom ler och fnissar jag väldans mycket hela tiden.

*

Idag ska jag fotograferas och jag ser ut som Hej-kom-och-hjälp-mig-men-ingen-kom. Men först ska jag till psykologen.

Åttahundratjugosjunde inlägget!

Hej hej!

Stockholmsresan var himlarns kul och dopet var så fint! Nu är jag tillbaka i Göteborg.

Idag har jag varit på redaktionsmöte på Aspekt. Jag ska träna senare idag och sen träffa en kompis. Mina dagar är så tråkigt normala nu för tiden.

Psykisk status: Jag har en väldigt stor nyhet, hihihihi ^___^ Men jag suger lite på karamellen.