Tvåhundrafemtiosjunde inlägget!

Hej!

Idag fick jag reda på att Unionens A-kassa tagit sig friheten att googla mitt namn, lusläsa min blogg använda det jag skrivit här emot mig, bara för att dra ut på tiden och jävlas ännu mer med mig.

Nu har det gått 14 veckor utan pengar för min del. Nu när jag ÄNTLIGEN fått ett datum och en specifikation på den pinsamt låga klumpsumman så trodde jag att kampen var över, att Unionens A-kassa inte kunde sjunka längre med dåliga ursäkter till att jag inte ska få min utbetalning. Jag hade fel.

Idag fick jag nämligen ett väldigt otrevligt samtal från en handläggare som berättade att jag blir återbetalningsskyldig (för pengar jag inte ens fått -_-’) eftersom jag ”undanhållit att jag är student”. Jag är inte student. Jag läser en icke-statlig kvällskurs i Medborgarskolans regi som är ett par timmar i veckan. Jag är inte CSN-berättigad denna studietid, och har inte fått någon annan ersättning för detta, eller mitt skrivande ö.h.t.

Enligt mig var samtalet väldigt hotfullt och mitt ombud ringde tillbaka till Unionens A-kassa för en bekräftelse från handläggaren inför en till media-uppföljning. Jag tänker inte gå in på fler detaljer utan låter detta sjunka in hos er, kära läsare av min blogg. Både privatpersoner och anställda hos Unionen.

Välkomna till Storebror-ser-dig-samhället Sverige, he he.

PS: Jag ska på arbetsintervju på tisdag. Har jag tur kanske jag slipper det här jävla A-kassa-helvetet.

Tvåhundrafemtiosjätte inlägget!

Hej

Nu har jag mailat iväg ett uppföljare till pressen. Jag är så arg! Enligt mig är inte tvång till f-kassa + socialbidrag ett godtagbart substitut för A-kassa. Det är rena fascist-metoderna de kör med, och vi arbetssökande är slagpåsarna som ska tacka och ta emot. Arbetsförmedlingen ska hjälpa en till ett nytt jobb, men under tiden ställer de en mot väggen och tvingar en till att leva på skattemedel som samhället betalar istället för Arbetslöshetskassa som man själv betalat för.

Det hade varit intressant att höra vad Herr Reinfeldt har att säga om detta…

Tvåhundrafemtiofemte inlägget!

Hej!

Nu har jag varit på Arbetsförmedlingen och fått reda på att jag inte har något val. Antingen går jag med på ungdomsgarantin (och får försäkringskasse-pengar och tvingas ansöka om soc.bidrag ) eller så får jag gå ur Arbetsförmedlingen och inte få någon a-kassa alls.

Får jag försäkringskasse-ersättning gäller det 80% av ersättningen från A-kassan. DVS 80% av ca 4000kr i månaden. När jag sa hur absurt det hela var svarade Arbetsförmedlaren: Välkommen till Sverige, he he he.

Jag frågade om de inte kunde vänta några dagar med att skriva in mig i ungdomsgarantin, eftersom jag ska få 80% av min tidigare lön från och med 1:a december…. då skulle jag iaf få 80% av 80% av min lön. Visst, det är patetiskt lite pengar. Men det skulle i alla fall räcka till hyran.

Sådant fusk (Fusk? Det är ju för helvete dom som tvingar mig!) ville de inte gå med på, och nu ska jag få träffa deras psykolog som ska göra en bedömning på mitt psykiska tillstånd för att kunna jobba. För vanliga psykiatrin kan inte göra en bedömning på det tydligen. Min ordinarie läkare ska alltså skriva ned mina diagnoser på ett papper och posta det till min handläggare som ska ge det till Arbetsförmedlingens psykolog som då ska göra en utredning. Under tiden måste jag fortsätta söka jobb som en dåre, för att ens få några pengar från f-kassan… Om jag vill kunna betala hyra och mat, det vill säga.

-Det är ju tyvärr så systemet fungerar, he he he.

-Du menar det är såhär systemet INTE fungerar.

…
Explosion i hjärnan.

 

Hej du har kommit till Arlene, jag är upptagen med att försöka överleva konstanta ångestattacker och självmordstankar, så var god lämna namn och nummer så återkommer jag senare. Förhoppningsvis.

Tvåhundrafemtiofjärde inlägget!

Hej!

Idag har jag tråkiga nyheter. Det verkar som om mitt helvete inte har tagit slut, utan att ett annat just börjat…..

Jag har just kommit hem från Arbetsförmedlingen, var på ett möte ang. Ungdomsgarantin. Det är något slags program de har där man får jobbcoacher och lättare att få praktik och så…

Under mötet börjar de prata om ersättning, och jag frågade om det även gäller för de med A-kassa.

-Nej du får inte ersättning från oss och A-kassan samtidigt.

-Jag tänkte väl det, det skulle ju vara alldeles för generöst av er… Okej men då vet jag att jag i alla fall har A-kassa varje månad.

-Nej du kommer inte få a-kassa heller.

-VA?!

-Nej, eftersom du är inskriven här måste du godta vår ersättning från Försäkringskassan, och det får du inte ha samtidigt som a-kassa.

-Men… hur mycket är det på då?

-Ja, det är ju lite lägre än A-kassan… Du kan behöva få ta kontakt med soc för att det ska räcka varje månad.

-Nu har jag faktiskt bråkat för att få mina pengar i 3 månader, och nu kommer ni och säger att jag inte får några pengar? Ni ser alltså hellre att jag får skattepengar i form av hälften försäkringskassa och hälften soc snarare än än a-kassan som är en försäkring jag själv betalat?!

-Ja, det är försås lite knasigt… Men det är våra regler.

-Men om jag inte vill gå den här ungdomsgaranti-programmet då?

-Då får du ingen a-kassa alls.

-Okej, så jag har alltså alternativet att ställas på bar backe eller få mindre pengar än jag är berättigad till enligt a-kassan... är det så?

-Ja men det jämnar ju ut sig i långa loppet…

-Vad då i långa loppet?! Vill ni att vi ska behöva låna pengar från våra föräldrar varje månad innan FK och SOC har godkänt ansökan om ersättning….?

-Eum… Vi får prata om det här efteråt.

”Efteråt” blev tydligen imorgon kl 14. Jag bröt totalt ihop och ringde min mammis för råd.

Istället för att lugna ned mig och sådant som mammor ska göra när ens dotter ringer och gråter hjärtat ur sig, så blev hon irriterad och arg på mig för att jag gav upp så himla lätt. Jag fick anstränga mig för att inte skrika: GE UPP SÅ LÄTT? JAG HAR KÄMPAT SOM EN JÄVLA GLADIATOR SEDAN AUGUSTI!

Istället sa jag: Kan du vara snäll och inte vara så otrevlig mot mig, jag mår redan dåligt och jag behöver hjälp från dig. (…) Snälla kan du sänka rösten, det hjälper inte att du skriker på mig.  (…) Det känns som du sparkar på den som ligger när du sägeer sådär, kan du försöka att vara lite hjälpsam istället för att vara arg på mig (…) Nähä okej då orkar jag inte prata mer. Hej då.

Jag kände att jag höll på att koka över och sprang in på en tom lunchrestaurang.

-Kan jag få ett glas vatten? Jag måste skölja ned mina mediciner!

-Visst. 5 kronor tack.

-Jag har inga pengar.

-Tyvärr.

Nästa ställe fick jag vatten på och jag sköljde ned den lilla panik-reserven jag hade på mig. Nu är jag ensam hemma och väntar på att få somna in och vakna när min pojkvän kommer hem klockan 20. Jag vet inte vad som kommer hända annars.

Hej.

Tvåhundrafemtiotredje inlägget!

Hej!

Nu har jag fått besked om att jag kommer få min första utbetalning nu på torsdag, en retroaktiv klumpsumma sedan vecka 34. Jag kommer få 12500 kronor. Jag trodde jag skulle svimma när jag såg det. ”Det kan ju verkligen inte stämma, menar de att jag ska ha överlevt på ca 4000 per månad?” tänkte jag, och ringde A-kassan. Det stämde.

10500 ska jag betala tillbaka för min gamla hyra, och 2500 till min nya hyra. You do the math.

Ska tydligen få en utbetalning följande torsdag, men då ska de räkna om allting eftersom jag då har rätt till 80% av min lön.

Men riktigt så enkelt var det inte. Det var inte 80% av min lön, utan 80% av det jag tjänat det senaste året.
Ni som följt min blogg vet att jag har varit sjukskriven nästan hela våren detta året. Så enligt mina beräkningar kommer jag vara fattig som fan ändå… gosh >_<

Alltså dom är såna jävla *kvinnliga könsorgan i pluralform*!!!

Efter den värsta ångesten ringde jag min pappis. Jag får försöka tänka på att efter den här veckan är i alla fall hyran betald så jag får tak över huvudet december ut. Får betala tillbaka alla andra skulder peu à peu.

Bra start på dagen… NOT.

Tvåhundrafemtioandra inlägget!

Söndag. Vilodagen.

Allting är uppackat, satt på sin plats. Till och med tavlorna är upphängda. Hela sovrummet har förvandlats, det är så fint! Jag ska ta lite foton så ni får se.

Det enda som står på agendan idag är en hundpromenad, sen är resten av dagen utan planer. Otroligt skönt!

Jag ska få mina pengar nästa torsdag, om Unionens A-kassa håller vad dom lovat. Jag tror att mitt medverkande i media gjort sitt när det gäller deras behandling av mig. Det första jag ska göra är att betala tillbaka alla skulder till de underbara människorna som lånat mig pengar för överlevnad. Tack tack tack tack! Ni anar inte…vad ni… åh! ^____^ Älskade vänner, ni är finast.

Ha en underbar söndag!

Tvåhundrafemtioförsta inlägget!

Hej!

Flytten igår gick otroligt smidigt må jag säga, fick hjälp av pappis och 2 vänner. Så flytten gick på ett lass, packa in och packa ur tom ca 3 timmar.

Vanligtvis brukar jag vara väldigt slö på att packa upp, men inte igår.

The  battle of the organiserat kaos gick på ett par timmar, jag sorterade och stoppade i lådor, och nu är det i princip färdigt. Det känns bra. Riktigt bra.

Idag ska jag och pappis köra sakerna jag ska skänka till insamlingsboxen (för kläder) och till insamlingssstationen i Skärholmen för leksaker, spel och böcker.

Efter det ska vi hälsa på min farmor på Danvikshem. Det är nämligen anhörig-dag där. Jag brukar bli ganska illa till mods när jag hälsar på farmor, det gör så ont att se henne. Hon vittrar bort, smal som ett skelett och är orolig och virrig. Det har blivit värre  med hennes demens, förut kunde hon minnas mig om jag sa ”hej farmor det är Arlene, ditt barnbarn” men nu kopplar hon inte alls längre. Det gör ont, ibland önskar jag att hon kunde få somna in, slippa sina krämpor (hon har brutit lårbenet så hon kommer aldrig mer kunna gå, så hon är mest sängliggande) och få återförenas med farfar. Jag vill att hon ska få ro istället för att lida. Samtidigt får jag skuldkänslor när jag inser att jag önskar att min farmor dog… Det är svårt det där.

Även om hon inte minns mig så ska jag ändå dit idag. Det är min famor och jag älskar henne. När jag kommer hem ska jag sätta upp en kurbits-tavla hon målat. För att hedra henne och samtidigt visa min kärlek till Louma så ska jag skaffa en kurbits-tatuering. Frågan är bara när. Måste betala tillbaka alla mina skulder först. När nu min a-kassa kommer.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Fredag

Om ca 10 minuter kommer min pappis för att hämta upp mig. Det är ganska så pirrigt! Idag ska jag flytta. Det känns helt… åh! Jag hoppas i alla fall att han kommer om tio minuter som han sagt, eftersom han är sveriges största tidsoptimist. Men det kommer inte ivägen för mitt mående idag.

Det spritter i kroppen!

Trots vädret blir det nog en bra dag idag

Imorgon ska jag packa upp och tvätta kläder. Himlarns skoj helg haha, finns det någon som ska göra någonting roligare får ni gärna dela med er.

Hejsvejs!

”Det är ju ändå bara en dag…”

Räknade ut att jag hade gått miste om ca 4700 spänn i månaden om jag INTE upptäckt Unionens A-kassas datum-fel och krävt att de skrivit rätt… och de tyckte inte att 1 dags marginal spelade någon roll… Rövhattar.

Tvåhundrafemtionde inlägget!

Hej

Idag ringde jag till Unionens A-kassa, eftersom de skrivit på mitt beslut att min ramtid är 1 juli – 14 augusti, när jag egentligen är medlem sedan 30:e juni. Varför bråka om bara 1 dag? kanske ni undrar.

Så här ligger det till:
Detta året ändrades reglerna hos Unionens A-kassa. From. 1a juli måste man varit medlem ett år innan man är berättigad inkomstrelaterad ersättning (vilket betyder 80% av min lön). Om man skulle räkna mitt medlemskap from 1:a juli har jag endast rätt till arbetslöshetsersättning enligt grundförsäkringen.

Har man varit medlem tidigare än 1:a juli så räknas medlemsmånaderna dubbelt, och eftersom jag skickade in mitt papper under juni månad så ska dessa 6 månader räknas dubbelt, vilket betyder att jag enligt Unionens A-kassas regler har varit medlem i arbetslöshetskassan i 12 månader.

Så att Unionens a-kassa skriver att jag blev medlem 1:a juli istället för 30:e juni har alltså väldigt stor betydelse vad gäller min ersättning. Kundtjänstemannen suckade högt och frågade varför det skulle spela någon roll om det var 30e juni eller 1a juli: ”det är ju ändå bara en dag”. Fulspel, enligt mig, jag vet mycket väl om vilka regler som gäller.

Nu när jag har pratat med A-kassan och bett dom kolla extra noga på första pappret jag faxade in (den 30e juni) så visade det sig att jag hade rätt till medlemskap i juni, och ska därför då inkomstrelaterad ersättning from december månad. Tills dess ska jag få ersättning enligt grundförsäkringen.

Rätt ska vara rätt.

…och nu ska jag fortsätta packa eftersom jag flyttar imorgon.